Snö revisited

I morse när jag vaknade var luften föll av snö och jag började filma med min mobilkamera. Ett gammalt projekt väcktes till liv igen. Det heter Snö och finns beskriven här på bloggen med text och bilder.

Kola

Jag hade en kompis på Långjärnsgatan Hans farsa bar ett playboy märke på kavajslaget och jobbade på Ulleråker som vårdare Hela köket var fullt av arbetarklasromaner Metspön stod i en hink i vardagsrummet En gång i tiden var han golvläggare Han brukade berätta om när han lade golv i miljonprogrammens förstäder En del kunde luta så mycket att en rullstolsbunden’ hade rullat rätt ut genom fönstret Hans fru var fotomodell och tog livet av sig Hon hade alltid en uppsjö små vita tabletter på nattduksbordet Min kompis hittade henne i sängen efter plugget en dag Han ville bjuda henne på en kola

Richard Brautigan

Ett lästips: Gräsmattans hämnd av Richard Brautigan. Finns utgiven på Bakhåll förlag. Korta berättelser och ett språk som rör sig som en jazzmusiker.Brautigan lär ha umgåtts med beatförfattarna men han drunknar aldrig i språket. Tvärtom.Läs!

Timo

Jag såg honom rätt ofta. På väg till dagiset med Sonja, påväg hem vid Åsö Torg, han var alltid ute, de senaste åren ofta med hatt på huvudet. Han hälsade , som om vi kände varandra, vilket vi inte gjorde. Jag hade bara hört några av hans radiodokumentärer. Dom brände som cigaretter mot huden. Sist jag såg honom var på Katarina Bangata för kanske fyra veckor sen. Jag satt på ett café och duckade när han tittade åt mitt håll. Jag vet inte riktigt varför. När han passerade tänkte jag bara att hatten på hans huvud såg ut att vara för liten. Den här morgonen ska jag också ut på en frukostfika, men Timo lär jag inte få se.

Allt jag tänker på 27

Jag vet inte mer än det jag just sägerAlla väggar härinne kan flyttas
med läpparnaLäkaren fäller ihop sina glasögon på mitten och går
ut

Allt jag tänker på 27

Vi stod utanför Stockholm StadionDet är november nuJag har så mycket himmel i ögonen Jag följer din blick så långt jag bara kan

Tillfälligt avbrott i staplandet

Jag gör ett tillfälligt avbrott i staplandet av meningar för ett kort inlägg angående Sveriges Radio. Idag har jag avnjutit ännu ett omöjligt samtal i radioteaterns serie Möjliga samtal. Denna gång sker samtalet mellan två träd. Det är som om två illa skrivna,. politiskt överkorrekta böcker pratade med varandra. .Eller två demonstations plakat som diskuterade.Det är uruselt. Som skrivande människa blir man lite bedrövad.Som konstnär en smula sorgsen.Plakatkonsten borde finnas på andra institutioner än Sveriges Radio. Klart slut