Julen är slut, trettondagsaftonen över, den första snön har lagt sig som en tunn filt över gården när jag och min dotter Sonja tar de första stegen mot ännu en skoltermin. Efter lämning på skolan och fika med min vän Albin kommer jag hem. Det är dags att börja jobba igen så jag sätter mig och skriver ett mejl till en musiker jag stötte ihop med av en ren tillfällighet när jag för några dagar sedan letade efter en akustisk gitarr på Blocket. Jag var i Riga med min hustru och satt på ett lyxigt hotellrum och letade när en annons dök upp som av någon anledning väckte mitt intresse. Det var något i sättet den manliga annonsören skrev. Det kändes personligt på ett sätt som jag sällan ser när jag läser annonser på sajter som Blocket. Efter att ha kollat på bilden av gitarren goooglade jag på mannen. Det visade sig att han är musiker. Jag letade vidare och på Youtube hittade jag flera livespelningar. Jag lyssnade och
tyckte omedelbart om det jag hörde.
Sedan messade jag till honom, skrev att jag var intresserad av gitarren och att jag tyckte om hans låt.
Några dagar senare, hemkommen från Riga, satt jag i hans lägenhet, plinkade på gitarren och frågade om han kanske ville se material från min kommande dokumentärfilm och kanske göra musiken till den.
Han var intresserad och idag har jag skickat honom ett synopsis.
Det är sådana här saker som gör mig lycklig. Om det sedan blir så att Anders som han heter gör musiken till filmen får vi se. Det är en annan historia.
Ps
Och jag köpte hans gitarr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar